En återförening med GULD!

Hejsan allihopa nu är er lilla durecellkanin Theresé tillbaka i bloggandet ??

Vilken dag vi haft! Vi har fått hem ett GULD tillsammans med våra bandykillar! 

GRATTIS VILLA BK!!

Men se viken härlig återförening det blev innan matchens start, då visste iallafall jag att dagen bara var GULD! 

Vi ses snart!// Theresé 

Projekt matkasse

Denna onsdag eftermiddag tillbringades i Rudensköldskolans skolkök. Dietist Barbro Larsson gav oss kunskap om de äldres behov av energi och näring. Vi diskuterade matens innehåll och om vi skall äta extra vitaminer.

I projektet har Lidköpings kommun arbetat fram måltidslösningar till en matkasse innehållande ingredienser förberedda så att själva matlagningen tar maximalt 20 minuter och är mycket enkel att klara av.

Vi fick också tillfälle att provlaga några av rätterna. Fantastiskt goda  lättlagade och smakrika rätter kan jag intyga!

Om du vill läsa mer om projektet och följa dess utveckling kan du gå in på Lidköping.se – stöd och omsorg – äldreomsorg.

Svårt vägval!

Som många av Er redan känner till kommer jag, Theresé, att vara tjänstledig för studier.

Jag måste säga att jag trivs som fisken i vattnet på Solhaga mötesplats.
Det är en stor ära att få träffa alla Er underbara besökare som tillför så mycket positiv energi och Ni ger ständig inspiration till nya påhitt.

Tänk vad roligt vi har på luncher, gympapass i olika former och alla andra aktiviteter vi har.
Men ibland kommer man ändå till ett vägval.
Vad detta kommer att innebära i framtiden vet man ju inte.
Jag har i varje fall kommit fram till att
“tuta och kör – nu skall jag bli digital kommunikatör”.

Kanske det till och med kan finnas ett behov av en digital kommunikatör på Solhaga !!??

Som Ni kanske förstått har jag ett genuint intresse för data och inga filer kommer att vara outforskade.
Ni vet väl att den som aldrig går vilse får aldrig trampa på nya stigar.
Den största utmaningen kommer att bli att sitta stilla och vara tyst i klassen.

Här kanske jag fått litet råd av vår volontär Lennart, som när vi redigerat månadsprogram,
skrivit diverse texter etc vid några tillfällen uppmanat mig att dämpa farten och skruva ner ljudvolymen.

Och var inte för säkra – jag dyker upp när Ni minst anar det och tittar till Er.

Ha det så bra – vi hörs och ses.

 

Taktil massage med Gittan och Erna

Denna eftermiddag har vi haft besök av Gittan & Erna som berättat vikten av avkoppling och taktil stimulans / massage.
Vi har 5 sinnen, känseln är ett av det första som fostret utvecklar och sägs vara det sista som lämnar kroppen när vi dör.

Taktil massage öppnar upp för ordlös kommunikation.

Gästerna fikade gott med en vit chokladkladdkaka med hallonspegel innan de började testa enkel taktil massage 2 & 2.

Vi hoppas att Gittan & Erna kommer tillbaka till oss i vår och lär oss ännu mer inom det taktila området.

Vardagshjälten Ulla-Britt – Att hitta tillbaka till livet efter en stroke.

Vardagshjälten Ulla-Britt – Att hitta tillbaka efter en stroke!

Ibland händer det mest oväntade. I mars 2017 drabbades Ulla-Britt av en stroke.
-Det började med att jag fick kraftig huvudvärk på vänster sida av huvudet, när jag skulle klä på mig visste jag inte hur jag skulle göra.
Roger ville att vi skulle ta oss till sjukhuset. På väg till bilen kunde jag inte stödja mig på mina ben.
Det blev ambulans till sjukhuset. Där förlorade jag medvetandet berättar Ulla-Britt.

Ulla-Britt låg medvetslös i en vecka på intensivvårdsavdelningen i Lidköping.

– Jag låg 3-4 veckor på sjukhuset i Lidköping, de behövde aldrig göra några ingrepp på mig då kroppen tog hand om blödningen i hjärnan.

– Jag kommer ihåg att jag fick besök på avd 5, jag hörde och såg dem men jag saknade förmåga att kommunicera med dem.

– Därefter förflyttades jag till Korttidsenheten Galeasen.

När Ulla-Britt kom till Galeasen var hon så svag att hon var sängliggande, togs upp med lyft från sängen till rullstol.
Hon tränade 2 ggr/dag med arbetsterapeut, sjukgymnast & logoped.
– Personalen var fantastisk, berättar maken Roger.
– Jag var uppe 2 ggr/dag hos Ulla-Britt och hjälpte henne att träna utöver de tillfällen som personalen hjälpte henne med.

Något som Roger & Ulla-Britt saknade under tiden på Galeasen var att träning under helgerna inte fanns.
Ulla-Britt blev rastlös och uttråkad, något som Roger såg som ett friskhetstecken.

Vid midsommar 2017 kunde Ulla-Britt gå med rullator och fick då åka hem på permission över helgen.
Denna period kände sig Roger mycket orolig, hur ska detta gå? kommer något hända?
Hemmet var ju då inte anpassat efter Ulla-Britts behov. Efter att ha provat att vara hemma några gånger bestämmer sig Roger & Ulla-Britt ändå för att hon ska flytta hem.
Kommunen ordnade ett rehab-möte där vi var 10 st. personer i ett rum.
– Det var bara jag som pratade, de ifrågasatte om jag verkligen visste vad jag gav mig in på säger Roger. Det fanns många utmaningar.

Efter detta möte bestämdes att vi ska få vårt hem anpassat för Ulla-Britt och hjälp morgon & kväll av hemvårdspersonal.
Merparten av denna kostnad fick vi betala själva, och ett litet bidrag fick vi från kommunen. Roger fick också möjlighet till 10 timmars avlastning/månad.

Ulla-Britt fick möjlighet att gå på Fysrehab, där fick hon hjälp av en arbetsterapeut och sjukgymnast som var väldigt bra.
Logopeden som Ulla-Britt tidigare haft på sjukhuset fick hon inte ha kvar. Roger ringde till Skövde och frågade efter en logoped men då var de tvungna att åka och träna i Skövde 3 ggr/vecka.
Det anställdes sedan en logoped på Fysrehab som Ulla-Britt fick gå hos i 3 månader. Därefter var hon färdigbehandlad enligt dem.

En stor del av framgångsfaktorerna i rehabiliteringen är att Roger ställer upp för sitt livs stora kärlek till hundra procent.
De litar på varandra och vet att man klarar mer än vad man tror.

Ulla-Britt är positiv, gläds åt små saker och värdesätter sociala kontakter, vilket också har visat sig viktigt för återhämtningen.
– Jag älskar att prata med människor säger Ulla-Britt. Det har jag alltid gjort och det vill jag fortsätta med.

Roger fick höra talas om Solhaga Mötesplats och dess verksamhet av logopeden på Fysrehab.
Hemvårdspersonal följde Ulla-Britt första gången till mötesplatsen där hon medverkade i boule och passade också på att äta lunch.
Ledsagning hem ordnades av hemvårdspersonalen. Under tiden kunde Roger spela golf och få tid för egna aktiviteter.
Som ett ytterligare steg i rehabiliteringen väcktes nu också intresset för den träning som mötesplatsen kan erbjuda.
Både Ulla-Britt och Roger är nu flitiga deltagare i både cirkelgym och sittgympa.

Det Ulla-Britt upplever som svårast är när minnet sviker.
– Ibland blir jag irriterad, jag vill ju bara att allt skall vara som förut.
När Roger inte förstår vad jag menar kan jag bli ledsen eller så skrattar vi bara åt alltsammans!

Roger funderar mycket på hur han skall vara. En risk är alltid att vara för överbeskyddande. Ulla-Britt vill själv! Saker går sönder men vad gör det?
Vi har en bra drulleförsäkring säger Roger och skrattar. Ibland känner jag en viss oro att något skall hända någon av oss, hur skulle vi hantera situationen då?
Det vore också fint med någon form av anhörigstöd och mer avlastningstid.
Det är inte lätt att hinna med alla inköp, ärenden och egna aktiviteter på tio timmar/ månad. Jag blir väldigt låst.

Ulla-Britt har några tips till andra i motsvarande situation: Var som förut, sluta inte kämpa, träna och var inte rädd!

Ulla-Britt och Roger är två positiva människor som älskar varandra och livet. Att kämpa tillsammans gör oss bara starkare.

Stort tack till er Ulla-Britt & Roger från Solhaga mötesplats och hemvård för att ni båda så generöst har delat med er av de erfarenheter som ni har fått längs vägen.
Värdefulla och fina tips som kan hjälpa både drabbade, anhöriga och inte minst vår vårdpersonal.
All lycka till Er!